Förbundskongressen/Möteshandlingar/18

Från Kunskapsbanken
Hoppa till: navigering, sök
Förbundskongressens 2014 portal
Klicka på länkarna för att navigera dig mellan de olika dokumenten i möteshandlingarna
1. Praktisk information | 2. Kallelse till förbundskongress 2014 | 3. Mötesteknik | 4. Förslag på dagordning till förbundskongressen | 5. Formalia | 6. Verksamhetsberättelse för 2013 | 7. Ekonomisk berättelse med resultat- och balansräkning för föregående verksamhetsår | 8. Revisionsberättelse för föregående verksamhetsår | 9. Fråga om ansvarsfrihet för den avgående förbundsstyrelsen | 10. Motioner | 11. Fastställande av verksamhetsplan | 12. Fastställande av budget för 2014 | 13. Fastställande av avgifter för 2014 | 14. Stadgemässiga val | 15. Övriga frågor | 16. Mötets avslutande | 17. Stadga för Ung Pirat | 18. Bilagor


Innehåll

18. Bilagor

18.1 Miljöpolitiskt förslag till Ung Pirats kongress 2014

Tobias Tommikoski, 2 januari 2014

Sammanfattning Ung pirat ska anta visionen om ett samhälle bortom fossila bränslen. Ung pirat ska verka för utveckling och etablering av säkra former av kärnkraft, förnybara energiresurser och intelligent design.

1 Innehållsförteckning
2 Introduktion
2.1 Varför prata miljöpolitik?
3 Utmaningar
3.1 Energikrisen
3.1.1 Lösningsförslag
3.1.1.1 Kärnkraft
3.1.1.2 Förnybar energi
3.1.1.3 Intelligent arkitektur
3.2 Genomförande
4.0 Politiskt ställningstagande
APPENDIX A
Liquid Fluoride Thorium Reactor (LFTR)
2 Introduktion
2.1 Varför prata miljöpolitik?

Syftet med detta dokument är att ge ett miljöpolitiskt förslag till Ung Pirats kongress 2014. Men vad är miljöpolitik? Och hur kommer det sig att vi ens diskuterar det? Låt oss utforska detta genom att sätta ett historiskt perspektiv på ämnet.

Vi har levt i samhällen sedan vi började leva i grupper av individer. Mer avancerade samhällen uppstod först när samhället, eller gruppen, kollektivt lyckades skaffa mer resurser än vad varje enskild individ kunde förbruka. Detta möjliggjorde att vissa individer kunde göra andra saker än att bara samla mat, och i och med jordbrukssamhället så uppstod en uppskö av andra samhällsroller som individer kunde fylla. Plötsligt fanns det kungar, präster, adel, handelsmän och rövare. Det vi bör komma ihåg av detta är att ett överskott av resurser medför en samhällsstruktur annan än överlevnadssamhället. Ett överskott av resurser är grunden till ett modernt samhälle.

Resursöverskott medför ett större och mer avancerat samhälle, vilket i sin tur medför mer konsumption och effektivare sätt att producera resurser. Idag har vi nått ett stadie där vår produktion av resursöverskott har en stor inverkan på vår omgivning, och där vi inser att det inte är hållbart att fortsätta med vårt nuvarande produktionssätt. Att vårt produktionssätt inte är hållbart innebär att vårt samhälle i längden kommer att förlora sin förmåga att producera resursöverskott. Därmed så är hållbarhet nödvändig för att säkerställa vårt moderna samhälles existens och fortsatta utveckling. Av denna anledning så diskuterar vi ”miljöpolitik”. Vi diskuterar ett politiskt ställningstagande vars syfte är att med politiska medel säkerställa vårt samhälles fortsatta förmåga att överleva och utvecklas, oftast kopplad till vårt samhälles symbios med naturen. Syftet med detta dokument är därmed att förse ett första förslag till ett politiskt ställningstagande på hur hållbarhet kan uppnås. Vi kommer att göra detta genom att först utforska vilka utmaningar samhället står inför, titta på eventuella lösningar och sammanfatta dessa i politiska termer.

3 Utmaningar

Detta dokument kommer inte att kunna täcka alla miljöproblem som samhället står inför. Ytterligare utredningar bör göras för att etablera optimala politiska ställningstaganden till dessa. Fokus i detta förslag har valt att läggas på energifrågan på grund av dess fundamentala koppling till vårt samhälles existens och långtgående påverkan på natur och miljö. Detta är dock endast att sätta spaden i marken, då en lösning på energifrågan inte kommer att lösa alla de miljöproblem som existerar. En utredning bör även göras i ytterligare vilka problem som behöver lösas.

En del av de problem som måste lösas är:

  • – Försvinnande regnskogar
  • – Utfiskade hav och havsbottendöd
  • – Klimatförändringar till följd av förbränning av fossila bränslen
  • – Ekosystem som närmar sig och överskrider deras toleranszoner
  • – Försurning av sjöar, hav och skogar till följd av förbränning av fossila bränslen
  • – Överpopulation
  • – Samhällets beroende av resurser som den förbrukar snabbare än den återskapar såsom dricksvatten, bördig jord, metaller och fossila bränslen

Grunden till att lösa dessa problem ligger i att göra vårt samhälles överlevnad hållbar. När all energi vi konsumerar är hållbar så har en god grund lagts för att faktiskt fundamentalt förändra ovanstående problem. En lösning på energifrågan tar oss därför långt i att göra samhället hållbart. Dock bör samtida satsningar ske för att specifikt lösa de problem som inte är kopplade till energiproduktion.

3.1 Energikrisen

Oavsett organism så utnyttjar organismen de mest lättåtkomliga och de högkvalitativa resurserna först. Detsamma gäller människan och våra resurser. Resurser är enklare att utvinna i början, och sedan blir de gradvist svårare att utvinna. De högkvalitativa resurserna utvinns först, för att sedan gå över till resurser av sämre och sämre kvalité. När man började utvinna olja så var oljan lättåtkomlig, och det krävdes inte mycket resurser att utvinna oljan. Det krävdes ungefär 1 liter olja för att utvinna 100 liter olja när vi började. På grund av att olja är en ändlig resurs, och i takt med utvinning av de mest lättåtkomliga tillgångarna först, så har det krävt mer och mer energi att utvinna olja. Idag krävs det ungefär 1 liter olja för att få ut 3 liter olja, och kvoten minskar. Till slut kommer vårt samhälle ställas inför ett scenario där det krävs mer energi för att utvinna fossila bränslen än vad man får ut av utvinningen. I detta skede spelar det ingen roll hur mycket fossila bränslen som finns att tillgå, eftersom det inte är någon mening med att utvinna dem. I detta skede så kommer vårt samhälle (om den kvar har dagens infrastruktur) ej längre ha möjlighet att producera överskottsenergi, och detta kommer att få stora konsekvenser för samhället där en trolig konsekvens är någon form av samhällskollaps. Samhället bör först och främst se till att de basala humantiära behoven tillfredställs hållbart (mat, vatten, el, sanitet och värme). Därefter kan satsningar ske på att tillfredse industrin och transporten med hållbar energi.

=3.1.1 Lösningsförslag=
==3.1.1.1 Kärnkraft==

Oavsett uppfinning så krävs utveckling för att optimera dess funktion. Bilen har utvecklats i drygt ett hundra år, och fortfarande så optimeras våra bilar. Om man ställer sig frågor kring kärnkraften, så måste man först specificera vilken typ av kärnkraft. Precis som om någon skulle fråga hur säkra bilar är så skulle man be om en specifikation på vilken bil man avser. Jämför en bil som har säkerhetsbälte, och en som inte har säkerhetsbälte. Teknologiska specifikationer avgör till stor del en produkts egenskaper. Kärnkraftsreaktorer utvecklas långsammare än bilar, och vi har haft ungefär 30 års aktiv utveckling av de reaktorer som existerar. Detta bör tas i hänsyn om man utvärderar säkerheten hos ”kärnkraften”. Det vi bör fråga oss är inte hur säkra kärnkraftsreaktorer är idag, utan hur säkra kan de bli. Den ideala reaktorn har inte avfall som behöver lagras i tusentals år. Det är även en reaktor som inte riskerar att kärnvapen tas fram under täckmantel av att driva en reaktor. Den är passivt driftsäker på så sätt att den reglerar och stänger av sig själv utan mänsklig inverkan och med hänsyn till diskussionen om överskottsenergi så måste där finnas en god tillgång på lättillgängligt bränsle till reaktorn. Om det är möjligt att skapa en reaktor som kan uppfylla dessa krav så finns där få anledningar till varför kärnkraft inte ska implementeras i samhället. Visionen är att nå såpass långt att man kan tillverka reaktorer på löpande band, liksom man idag gör med Boeing-flygplan. Dessa tillverkas med en etablerad säkerhetsstandard. Optimalt vore även om de inte kunde eller behövdes öppnas, utan att man installerar reaktorn genom att gräva ner den i marken och låter den generera el. Man uppskattar att man kan göra reaktorer på mellan 50-100 MW effekt,vilket är nog för att generera el till en by. På detta sätt möjliggör man att elproduktionen blir decentraliserad, vilket gör samhället har möjlighet att bli mer stabilt och där folket har större makt. Det verkar möjligt att skapa reaktorer som till stor del uppfyller ovanstående krav. Ett exempel på en reaktortyp är Liquid Fluoride Thorium Reactor (LFTR). Denna har potential att vara en passiv driftsäkerhet, ha avfall som behöver lagras i 100-300 år, bränsle som kan förse mänskligheten med ett överskott av energi i tusentals år, och är motståndskraftig mot kärnvapenproliferation. För en mer detaljerad och teknisk beskrivning, se appendix A.

==3.1.1.2 Förnybar energi=

Det finns stora potentialer inom de förnybara energiresurserna att förse samhället med energi. Dessa teknologier kan vara både småskaliga och storskaliga, varpå de har möjlighet att förse både enskilda hushåll samt industrin med energi. Dock kräver de flesta förnybara energiresurser någon form av energilagring för att möjliggöra en kontinuerlig energikonsumption. Vi vill kunna utnyttja solenergi på natten och vindenergi när det inte blåser. Potentiella lösningar är flytande metall-batterier, komprimerad luft, bränsleceller och grafen- ondensatorer. Dock bör påpekas att för energilagring i hushåll så verkar batterier fungera i dagsläget för byggnader som Earthship (se avsnitt 3.3). De förnybara energiresurserna har möjlighet att förse samhället med energi främst på hushållsnivå. Dock finns ambitioner, och vissa teknologier som kan föra t.ex. vindkraft upp på industriell skala genom high-altitude wind power. Dessa vindkraftverk består av ett flygplan som cirkulerar på hög höjd med en vajer som leder elektricitet till marken. På denna höjd kan planet cirkulera och låta den kraftiga vinden driva propellrarna som därmed genererar el. Fem av de potentiellt största av dessa kraftverk skulle teoretiskt sett kunna producera lika mycket som ett av dagens kärnkraftverk.

=3.1.1.3 Intelligent arkitektur=

Arkitekturen har mycket att bidra till det hållbara samhället. Visionen är att ha byggnader som är decentraliserade och självförsörjande. Tänk om vi kunde ha byggnader som försåg hushållen med de basala nödvändigheterna: ström, vatten, mat, skydd, värme och egen avloppshantering. Dessa skulle göra samhället mer stabilt, och människor mer oberoende av ett centraliserat system för deras överlevnad. Det skulle även göra att människor är mer fria, och att de har en valmöjlighet i hur de vill spendera sitt liv, istället för att varje dag tvingas kämpa för sin överlevnad. De har även större möjligheter att styra samhället eftersom de ej längre kommer att vara beroende av företag eller staten för sin basala överlevnad. Ett konkret exemple på detta är Earthship-konceptet. Konceptet har utvecklats i ca 40 år av Michael Reynolds i USA som började experimentera med radikal off-grid arkitektur byggda enbart av återvunna material såsom bildäck, plåt och plastburkar samt lera och jord. Dagens earthships är helt fristående från samhällets infrastruktur och förser på ett relativt automatiserat sätt dess inneboende med allt de behöver för att överleva. Husen byggs med mycket massa i väggarna som under dagen lagrar värme från solen. Denna släpps sedan ut under resten av dygnet, och i New Mexico finns Earthships som värms endast av solen även med utetemperaturer på -40 grader celsius. För att maximalt solljus skall släppas in i huset består ena sidan av huset endast av stora glasfönster riktade mot det vädersträck där solen befinner sig mest under dygnet. Denna sida fungerar som ett växthus där växter av diverse slag planteras för matproduktion. Vatten samlas upp i ett specialdesignat tak som leder vattnet till en sistern. Vattnet renas genom ett filter och används i första hand som dricks, tvätt och duschvatten. Detta vatten återanvänds till andrahandsapplikationer som toalettvatten eller som vatten till plantorna i växthuset. Toalettvatttnet leds ut till en specialdesignat område som skyddar grundvattnet, men som genomför en biologisk filtrering och sanering där vattnet används som näring till växter i trädgården. Elektricitet i huset produceras genom solceller eller vindkraftverk, och lagras i en batterienhet i huset. Detta är ett exempel på vad som kan göras med arkitektur. Permakulturen är benämning på sådan arkitektur, och har mycket att bidra med till samhället. Utvecklingen i den västerländska världen har i stort sett avstannat kring våra byggnader, som har mycket utvecklingspotential. Anledningen är hårda standarder som bidrar med säkerhet och stabilitet, men som inte tillåter innovation och experiment inom arkitektur. Det som behövs är ett politiskt klimat samt centraliserade och decentraliserade satsningar på utveckling av intelligent arkitektur och permakultur. Konkret så kan man t.ex. i kommuner eller landsting designera områden för experimentella hushåll. För städerna så vore ett konkret exempel på intelligent arkitektur att kunna odla mat i högvåningshus. Detta för att föra matproduktionen från landet till städerna, och minska beroendet av fossila bränslen för matproduktionen, samt minska den mänskliga påverkan på miljö och natur.

3.2 Genomförande

Lösningar är bra att ha. Dock måste man till slut fundera på vem i samhället som skall implementera lösningarna. Där finns två huvudsakliga tillvägagångssätt för implementering: centraliserat och decentraliserat. Med centraliserat avses storskaliga projekt där aktörer som stora företag eller staten tar ledningspinnen för utveckling och produktion. Med decentrealiserat avses entreprenörer som kommer med innovation, open-source projekt och att folket själva individuellt genomför förändringar. Varje problem kräver en kombination av centraliserat och decentraliserat, och en optimal kombination måste finnas i varje specifikt fall. En satsning på kärnkraft flyter nog bäst med staten som flaggskepp, med stöttning och bidrag från decentraliseratde håll. Pratar man Earthship bör man nog överlåta det till hushållen själva att ta beslut i vad de vill bygga, och genom att skapa en standard för sådana hushåll, samt uppmuntra med skattelättnader och dylikt. Partiet måste dock etablera optimala förhållanden för genomförande av varje lösning.

4.0 Politiskt ställningstagande

Ung pirat ska verka för utveckling av kärnkraftsreaktorer som är passivt säkra, har kortlivat avfall, kan etableras utan mänsklig övervakning och som drivs av bränsle som där finns godtillgång till. Ung pirat ska verka för utveckling av förnybara energiresurser med tyngdpunkt på energilagringsmöjligheter. Ung pirat ska verka för ett politiskt klimat som uppmuntrar konstruktion och utveckling av permakultur och intelligent arkitektur. Ung pirat ska ta sig an visionen om ett hållbart samhälle med ett stort överskott av ren och billig energi som kan användas för att fortsätta att utveckla samhället. Kärnkraften, anses vara en lösning. Kärnkraften skall även användas för att fortsätta utvecklingen och etableringen av andra energiskapande teknologier såsom vind, sol och vågenergi vars troliga huvudfunktion kommer att bestå av att frigöra hushållen från en central energiproduktion. Detta i kombination med en uppmuntran och satsningar i forskning i intelligent arkitektur. För att detta skall uppnås så behöver även satsningar göras på energilagrande teknologier. Energivisionen innefattar ett samhälle som lever i harmoni med naturen där en ren energiproduktion är första steget mot ett hållbart samhälle.

APPENDIX A

Liquid Fluoride Thorium Reactor (LFTR) Molten Salt Reactor - Liquid Fluoride Thorium Reactor är en kärnkraftsreaktor som har potentialen att förse världen med kärnkraftsenergi utan många av de nackdelar som dagens kärnkraftsreaktorer har. Detta möjliggörs genom att ha en flytande kärna, ha fluoridsalter istället för vatten som kylämne och genom att använda en Torium-cykel istället för en uran- cykel.

Kärnavfall
Att en kärnreaktor skapar kärnavfall som är farligt och som behöver lagras i många år är en klar nackdel hos kärnkraftsproduktion. Även LFTR producerar kärnavfall. Dock så kan LFTR, av fysikaliska och designmässiga anledningar, använda större andel av kärnbränslet än dagens kärnkraftsreaktorer och dramatiskt minska tiden som kärnavfallet behöver lagras. Avfall från dagens reaktorer behöver lagras i 24 000 år, medan de slutgiltiga avfallet från en torium-cykel behöver lagras i ca 300 år innan det är lika radioaktivt som vanligt uran. Det avfall som vi hittills har producerat dagens reaktorer kan även användas för att starta LFTR reaktorer och vi kan på så sätt ta hand om det avfall vi idag har producerat genom att producera energi från det.

Kärnvapenspridning</br> Det finns en del aspekter hos LFTR som gör den motståndskraftig mot kärnvapenspridning. En av dessa är reaktorns sköra neutronekonomi. En kärnkraftsreaktor drivs av neutroner som klyver atomer och frigör energi. I en LFTR så behövs en viss del av neutronerna för fortskrida reaktionen, och den del för att skapa nytt bränsle för fortsatt reaktion varpå reaktorn ärsjälvgående. Dock produceras precis så mycket att reaktorn i princip bara kan driva sin egen reaktion, och om fissiva ämnen (som kan användas till kärnvapen) tas ur reaktorn, så minskas reaktorns effekt och verkan. Denna begränsning kan endast överkommas av en storskalig nationell satsning på en stor reaktor, och denna skulle avslöja illa-riktade avsikter hos satsningen. Om man skulle önska ta ut fissiva produkter ur en torium-cykel så skulle dessa dessutom vara kontaminerade av U-232 som sönderfaller till högst radioaktiva ämnen (thallium 208). Dessa utgör inget problem i reaktorn, men utgör en utmaning i produktionen av en bomb eftersom det är svårt att använda materialet, elektronik blir skadad av den höga strålningen och eftersom en bomb lätt skulle upptäcks. Ett problem skulle kunna utgöras om man lyckades få tag i fissiva produkter från reaktorn, och sedan lagra dessa till dess att U-232 har försvunnit. Dock skulle man behöva lagra i ca 100 år innan materialet är brukbart för vapenproduktion pga halveringstiden hos U-232. Dessa aspekter gör att det är ett dåligt alternativ att försöka skapa en bomb genom att ha en LFTR. Oavsett reaktortyp så är det ekonomiskt och tekniskt effektivare att helt enkelt anrika uran, vilket är det klassiska tillvägagångssättet för att ta fram material till kärnvapen. Urananrikning är nödvändig för att skapa bränsle till dagens reaktorer, medan bränsle till en LFTR inte behöver denna process. Detta skulle medföra att inga aktörer längre kan anrika uran till kärnvapen under manteln av göra det till sina kärnkraftverk.

Driftsäkerhet
En reaktor måste vara säker i drift, och en stor fördel hos LFTR är att reaktorn har en inbyggd passiv säkerhet. Dagens reaktorer behöver aktivt hindras från att överhettas genom att ha aktiva styrsystem som reglerar och tar hand om reaktorn. En LFTR arbetar passivt, vilket innebär att den reglerar sig själv av fysikaliska orsaker. Reaktorn kan designas så att den har ett så kallad drainpipe som dumpar ner kärnan i en behållare konstruerad för att avleda värme ifall reaktorn skulle överhettas. Drainpipen kyls av en fläkt eller motsvarande kylsystem, varpå reaktorn behöver tillföras energi för att kunna fortsätta att vara aktiv. Detta till skillnad till dagens reaktorer som behöver tillföras energi för att hindra härdsmälta. Av fysikaliska orsaker så avtar reaktionen om den överhettas, vilket gör att den kyler sig själv. Dagens reaktorer använder vatten som kylämne vilket kräver väldigt höga tryckförhållanden i systemen. Högt tryck innebär en ökad risk för läckage, och systemet är mer instabilt. I LFTR så är tanken att man skall använda fluoridsaltämnen som kylmedel som gör att trycket i kylanläggningen kan ligga nära rumstemperatur. En annan nackdel som vatten medför är att om ett läckage sker så bildas det vätgas, vilket är explosivt och låg bakom Fukoshima-olyckan. Detta slipper man om man har fluoridsalter som kylämne. Xenon-135 är ett ämne som bildas i en kärnkraftscykel. Detta ämne ställer till bekymmer genom att ”äta” neutroner, vilket avstannar reaktionen i reaktorn. Dock sönderfaller xenon-135 inom ca 9 timmar till ett ämne som frigör extra neutroner, varpå reaktionen startas och accelererar. I dagens reaktorer innebär xenon-135 att reaktorn är långsammare att styra, och reaktorn är i princip säker så länge man är medveten om effekten. Dock var det xenon-135, tillsammans med dåliga beslut och misstag som ledde till Tjernobyl-olyckan. I en LFTR så medför den flytande kärnan att man kemiskt kan ta bort xenon- 135 från reaktorn, och på så sätt ta bort effekten som ämnet har på reaktionen.

Bränsletillgång
Samtlig energiproduktion behöver en god tillgång till energiresurser. Detta måste ske så att ett överskott av energi produceras, dvs att mer energi produceras än vad som krävs för att ta fram energiresursen. Kärnkraften har till synes en god tillgång på energi i form av uran och torium. Idag så kan dessa energiresurser brytas ur marken. Möjligheter finns dock att utvinna dessa resurser ur vattendrag och haven, som i genomsnitt innehåller 3 ppm uran och 9 ppm torium. Denna utvinning kan ske med överskott av energi, och kan förse mänskligheten med energi i tusentals år.



18.2 Ung Pirats Basinkomstutredning

Utredningsledare: Malin Ahnberg

Kommentar:

På uppdrag av förbundsstyrelsen har en utredning om basinkomst genomförts. Vi har i största möjliga mån försökt att vara så objektiva som möjligt. Denna utredning är avsedd som ett beslutsunderlag.

Basinkomst är en undergrupp under begreppet medborgarlön och utredningsgruppen har tagit beslutet att även inkludera negativ inkomstskatt, som är den andra undergruppen under medborgarlön, i utredningen. Vi har valt att inte skriva en rekommendation då detta ska vara ett beslutsunderlag för styrelsen och kongressen.

Introduktion:

Medborgarlön är en idé om att införa ett offentligt ovillkorligt ekonomiskt baserad grundtrygghet, som helt eller delvis skulle ersätta försörjningsstöd och en del andra arrangemang i välfärdsstater utan krav på motprestation. De två huvudformerna av medborgarlön är basinkomst och negativ skatt. Medborgarlön i form av basinkomst innebär att alla medborgare får samma belopp, barn får, om något, ett lägre belopp. Medborgarlön i form av negativ skatt innebär att beloppet beror på arbetsinkomsten. Idén har med jämna mellanrum förts fram som ett sätt att motverka fattigdom och ojämlikhet på ett lättadministrerat och icke-stigmatiserande sätt.

Basinkomst:

Basinkomst är en inkomst som regelbundet betalas ut av staten till samtliga medborgare i landet på en individuell basis, och som är helt ovillkorlig. Summan är densamma oavsett om personen jobbar mycket, lite eller inte alls. Den är också densamma oavsett hur mycket eller hur lite personen står till arbetsmarknadens förfogande

I debatten förekommer en mängd olika argument för basinkomst. Skäl som anges för är bland annat mindre byråkrati, mindre tröskeleffekter och mer genomskinlighet. Systemet antas ge incitament till arbetsdelning, men också underlätta för småföretagare och ideellt arbete. Dessutom antas basinkomst bidra till demokratins och kulturlivets vitalisering och en ekologiskt och socialt hållbar utveckling. Basinkomst anses vidare kunna minska problemen med fattigdom, utanförskap, ohälsa, kriminalitet, barnarbete och prostitution, särskilt i regioner där dessa problem är stora. Den svenska debatten har det också framhållits som viktigt att socialbidraget, som kritiserats för att vara stigmatiserande, skulle kunna tas bort om basinkomst införs. Kritikerna betonar att basinkomst kräver en hög skatt, att många sannolikt skulle sluta att arbeta, samt att det i vilket fall som helst är omoraliskt att få pengar utan motprestation. Kritik  som befarar att basinkomst förstärker ojämlikheten mellan könen förekommer också men vi har inte hittat något som stöder de argumenten.

När det kommer till finansieringen finns många olika idéer. Gemensamt är dock idén att utgå från de redan existerande bidragen, och slå ihop merparten av dessa till ett enda, som görs ovillkorligt. I de flesta basinkomstmodeller, liksom modeller med negativ skatt, använder man sig dessutom av höjd inkomstskatt. Den höjda skatten brukar av kritikerna anföras som ett viktigt skäl till reformens ogenomförbarhet, i kombination med idén att alltför många kommer att välja icke-arbete, när möjligheter så ges.

En del basinkomstförespråkare vill, av dessa skäl, betona att basinkomsten kommer att vara förhållandevis låg. Därmed blir det mycket få som permanent eller under lång tid väljer att ställa sig utanför arbetsmarknaden. Dessutom menar förespråkarna att basinkomst medför att det blir mer lönsamt än tidigare att övergå från bidrag till arbete. Det beror på de så kallade bidragsfällorna, som uppstår på grund av hur dagens system är konstruerat.

Michael Rowbotham och en del andra penningreformister menar att basinkomst kan finansieras med hjälp av en penningreform. Det belgiska basinkomstpartiet Vivant menar att basinkomst kan finansieras med hjälp av ökade konsumtionsskatter. Vanligt är också att komplettera med miljöskatter av olika slag. Den totala finansieringen beror emellertid på flera olika faktorer, inte minst omfattningen av socialförsäkringssystem efter reformen och omfattningen av välfärdsstaten i stort. Givetvis beror finansieringen också på basinkomstens nivå, för barn respektive vuxna.

Negativ inkomstskatt:

Negativ inkomstskatt är en form av medborgarlön, en ersättning till den som saknar eller endast har låg arbetsinkomst. Ersättningen fasas sakta ut i takt med ökande arbetsinkomst. För att vara berättigad till negativ skatt krävs inte att personen står till arbetsmarknadens förfogande, inte heller några andra krav. Earned Income Tax Credit (EITC) är ett besläktat system, men där finns en spärr så att bidraget bara ges till dem som arbetar deltid och/eller med låg lön. I båda systemen finns en brytpunkt. Under brytpunkten ges bidrag och över brytpunkten ges inga bidrag.

De tekniska skillnaderna mellan systemen kan sammanfattas på följande sätt: Vid basinkomst betalas samma belopp till alla - oavsett arbetsinkomst - och var och en betalar skatt på inkomster utöver denna basinkomst. Marginaleffekten är i detta system en direkt följd av inkomstskatten, oavsett arbetsinkomst. Vid negativ inkomstskatt däremot får den som saknar arbetsinkomst fullt belopp (full negativ skatt, dvs fullt bidrag). När arbetsinkomsten ökas ges fortfarande en negativ skatt (bidrag), men ett mindre belopp. Vid en viss arbetsinkomst så är bidraget helt utfasat. Det är den så kallade brytpunkten. Vid arbetsinkomster över den punkten beror marginaleffekten inte på bidragets utfasning längre, utan på den vanliga inkomstskatten. Basinkomst är således det ultimata generella välfärdssystemet och negativ inkomstskatt kan ses som ett system som är selektivt. Dock är systemen, trots detta, så lika varandra att de oftast behandlas i klump. Huvudkonflikten gäller inte om någon är för basinkomst eller negativ skatt, utan om någon är för eller emot system med ovillkorlig grundinkomst överhuvudtaget.

En hög basnivå gör att systemet upplevs som dyrare, men å andra sidan får de fattigaste då bättre ställt. En låg nivå är enklare att finansiera, men riskerar att leda till hög ojämlikhet. En annan viktig fråga (för negativ inkomstskatt) är i vilken takt som bidraget skall fasas ut. En snabb utfasning av bidraget kan synas billigare men ger en hög marginaleffekt, vilket gör det mindre lönsamt att övergå till arbete eller arbeta mer. För basinkomst, där bidraget inte reduceras med ökad arbetsinkomst, gäller sambandet lägre nivå ger lägre marginaleffekt, högre nivå ger högre marginaleffekt. Ifall basinkomsten eller den negativa skatten är låg, så att socialbidrag, bostadsbidrag eller annat kompletterar, så måste dessa systems marginaleffekter också räknas med. Birnbaum menar också att grundinkomst kan införas gradvis genom att först införa en låg nivå parallellt med ett reformerat socialförsäkringssystem. Ett annat sätt som han nämner, och som utvecklats av sociologen Claus Offe, är grundinkomst med tidsbegränsning. Exakt hur dessa arrangemang skall se ut har stor betydelse vid beräkningarna av kostnaderna.

Huvudargument medborgarlön

Det är orättvist att de som inte arbetar får lön

Rätten till social trygghet gäller exempelvis även lata utsugare.  Donselaars definition påminner om Rawls rättviseprincip i att ojämlikhet är tillåtet om det gynnar den utsatta, men skillnaden är att den utsatte här är den bäst ställde. Svårigheten med exemplet är att båda inte kan gynnas på samma gång utan att någon måste missgynnas, liksom en skattebetalare på kort sikt missgynnas av höga skatter för att finansiera medborgarlön. Viktigt att hålla reda på är att ojämlikheten här inte syftar på en skillnad i pengar, utan på skatten som avtvingas arbetaren. Att ta ut mer i skatt av den som har mycket är rättvist enligt Rawls eftersom det gynnar den sämst ställde, det vill säga den som har minst pengar. Dessutom är det viktigt att de sämst ställda gynnas för den allmänna välfärden. Enligt den tredje rättviseteorin får vi ett annat resultat. Om ett system som gynnar tur och missgynnar ambition är orättvist är arbetaren orättvist behandlad eftersom arbetet ger honom en missgynnande högre skatt än den arbetslösa som får bidrag tack vare faktorer han själv inte råder över. Att missgynna hårt arbete kan ses som ett hot mot moralen i samhället eftersom människor på sätt och vis uppmuntras att inte arbeta. Ett naturligt motargument är att vända på det och peka på orättvisor i systemet som är dagens motsvarighet till medborgarlön. För att det kapitalistiska sättet att fördela resurser på ska kunna vara rättvist krävs till exempel ett naturligt samband mellan lön och arbete som automatiskt ser till så att människor får rätt nivå på sin lön i förhållande till sina ambitioner.

Att tala om ojämlikheter i termer av att en ger och en annan får, utan att vara medveten om att summorna kan variera, är väl relativt. Marknadens lönesättning kommer att diskuteras utförligare i nästa avsnitt men självklart är att exempelvis kulturarbete, hushållsarbete och föreningsarbete ofta är obetalda jobb som ändå är mycket viktiga för samhället. Sannolikt finns det ingen människa som inte tillför samhället någonting. Men ändå finns det de som saknar inkomst. Det är orättvist eftersom deras ambitioner, må de vara väldigt små, inte belönas alls.

Medborgarlön är omöjligt att genomföra

Generellt gäller att huruvida något går att genomföra inte bör förväxlas med om man borde

göra det. Anledningen till det är inte enbart vetenskaplig. Förändringar har skett historiskt, revolutioner och terrorattacker har förvånat och förändrat och om hypoteser inte får göras inom det område som ofta kallas ”omöjligt” står människan fullständigt handfallen inför förändringar. Om ett förslag är alldeles för befängt kan det dock vara ett argument i sig till varför det inte bör diskuteras. Det är slöseri med tid och resurser att beställa statliga undersökningar och göra utredningar om till exempel ett förslag om att flytta Sveriges kärnkraftverk till månen. Så är medborgarlön så befängt att det är slöseri med tid att ta det på allvar?   En del av problemet med medborgarlön, menar Alex Callinicos, är att det är ogenomförbart på grund av att rika skulle sätta sig på tvären. Vad han tycks mena är faktiskt att den allmänna ordningen skulle hotas vid ett införande av medborgarlön, vilket var en av de godtagbara skälen till att tillåtas kränka mänskliga rättigheter. Han är medveten om att detta det är en standardinvändning men är ändå övertygad om att medborgarlön riskerar att stjälpa mer än det skulle hjälpa på grund av ”att den omfördelning som medborgarlön förutsätter allvarligt skulle undergräva den ekonomiska effektiviteten.”

Behandlingen av bidragstagare är diskriminerande

Till skillnad från arbetare är socialbidragstagare inte fria att disponera sina resurser som de vill utan Socialstyrelsen beslutar vad personen behöver. Socialbidragstagare har i myndigheten alltså något som liknar en förmyndare. Vad man kan få i socialbidrag bestäms utifrån en riksnorm. ”Riksnormen täcker kostnader för bland annat livsmedel, kläder och telefon”. Personer måste ansöka om att få pengar och kan få avslag om Socialstyrelsen inte tycker att det är skäligt. Denna åtskillnad skulle vara diskriminerande om socialbidragstagare kunde kopplas till någon av diskrimineringsgrunderna men detta är svårt, även tänkt som indirekt diskriminering. För arbetslösa handlar åtskillnaden främst om en annan sorts kontroll. ”Du måste till exempel vara inskriven på Arbetsförmedlingen och söka jobb utifrån den handlingsplan du skapar tillsammans med din kontaktperson hos oss” står det på myndighetens hemsida. Du får själv inte heller bestämma vilket arbete du vill ta utan måste ”vara beredd att ta alla slags arbeten som du kan utföra” för att fortsätta räknas som arbetssökande och få a-kassa.

Man skulle förlora för mycket ekonomisk effektivitet

Kan det vara så att de höga skatterna som medborgarlön kräver kan leda till att andra viktiga mänskliga rättigheter inte kan tillgodoses? Politik handlar om att prioritera vad resurser ska läggas på. Om för mycket pengar förloras på grund av medborgarlön är det inte värt att införa det. Hot mot den allmänna välfärden är ett godtagbar förklaring till kränkningar så om den hotas på grund av brist på resurser är medborgarlön inte godtagbart. Eftersom inget land har medborgarlön finns det inget att jämföra med, så hur ska vi kunna veta hur hur mycket resurser som förloras i och med de höga skatterna? För det första är det svårt att göra en budget för ett införande av medborgarlön eftersom det kan tänkas ge både positiva och negativa effekter på ekonomin som är svåra att förutse. Det är heller inte lönt att titta på studier som visar kortsiktigt beteende av till exempel incitament till att jobba eftersom det har väldigt lite att göra med hur folk på sikt skapar sin vardag. Vill folk jobba? Vill folk vara lediga? Det finns inget tydligt svar på vilken av viljorna som är den starkare. Men ibland verkar det som att arbetande människor längtar efter att vara lediga och arbetslösa längtar efter att jobba. Sambandet tycks dock inte vara bevisat. Det enda som kan konstateras är att arbetsvilja varierar, inte bara mellan olika människor utan även mellan olika tillfällen i livet. Kort sagt är det komplicerat. Så vad vi behöver veta är om det generellt finns samband mellan ekonomisk effektivitet och transfereringar i långsiktiga mätningar i jämförbara välfärdsländer.

På sikt åtgärdar marknaden automatiskt fattigdomen

Marknaden är alltså godtycklig i fråga om fördelning av resurser. Men det råder även en uppfattning om att marknaden är bra på att skapa nya resurser. Med det menas att kapitalismen anses uppmuntra forskningsframsteg, tekniska landvinningar och öppenhet samt att den generellt är bra på att tillhandahålla människor med frukten av dessa framsteg. Detta leder till att fattigdomen på sikt kommer att åtgärdas automatiskt, menar många. Detta är en oerhört hypotetisk fråga men med hjälp av statistik över den ekonomiska utvecklingen i Sverige sedan mätningar började kan långsiktiga konjunkturer förhoppningsvis anas.

De som inte arbetar kränker andras rätt till det som skattepengarna används till

En mördare har kränkt någons rätt till liv och förtjänar därför att själv fråntas rätten till frihet genom att sättas i fängelse. Detta resonemang bygger på idén om ett socialt kontrakt mellan staten och individen som legitimerar kränkningar om den andra parten brutit sin del av kontraktet. Det är ett fullkomligt logiskt resonemang. På samma sätt kan det tyckas vara en medborgerlig skyldighet att bidra med skattepengar så att andra kan få tillgång till de mänskliga rättigheter som de har rätt till, som till exempel sjukvård och utbildning. Om en medborgare inte arbetar kan det då tolkas som att den har brutit kontraktet gentemot staten och att staten inte behöver respektera individens rätt till vissa objekt. Argumentet hänvisar alltså till att det är tillåtet att kränka de som inte arbetar eftersom de i sig är ett hot mot den allmänna välfärden.  När det gäller mördare är det någorlunda självklart att källan till problemet och förmågan att mörda igen försvinner om de frihetsberövas. Men det är inte lika säkert att lathet går att råda bot på och vilka kränkningar som i så fall skulle vara behövas samt vara tillåtna. För att frågan om det är rätt att kränka icke-arbetares rätt till social trygghet ska kunna besvaras fordras därför övergripande, statistiska bevis för att välfärden hotas av höga transfereringar.

Incitamentet att arbeta skulle försvinna

En arbetsmarknadseffekt av medborgarlön är att den svagare parten skulle få mer makt. Någon med medborgarlön är nämligen inte lika beroende av arbetsgivaren eftersom den alltid har en medborgarlön. Personen behöver till exempel förmodligen mindre anledning för att våga säga upp sig och har mindre incitament att tacka ja till jobb som den inte vill ha. Men incitamentet att gå från bidragstagare till arbetsinkomsttagare ökar eftersom bidraget inte samtidigt som arbetet tar vid går förlorat. medborgarlön skulle på så sätt innebära en stor skillnad för människor vid plötsliga förändringar av livsvillkoren. Arbetssökande kommer inte längre bestå av två grupper, de desperata som söker jobb för att överleva och de som söker ett jobb för att de vill byta jobb, testa ett jobb, utvecklas eller på annat sätt söka ett “jobb som de vill ha”. För att med säkerhet ta reda på om incitamenten överlag ändå skulle minska behövs statistiska bevis för att ekonomisk effektivitet beror av storleken på bidragssystemet.

Barnfattigdom

Hur barnfattigdom skulle påverkas av medborgarlön kan antingen undersökas genom att se hur barnfattigdom påverkas av bidrag eller hur den påverkas av generell fattigdom. Enligt SCB-rapporten Barn till heltidsarbetande framgår att många barn hjälps över fattigdomsgränsen med hjälp av bidrag.40 SCB-statistiken i regeringens rapport om fattigdom visar att den även beror av generell fattigdom. Den inte bara påverkas utan är mycket större än den generella fattigdomen och kurvan ser till formen likadan ut. Det har tidigare konstaterats i samband med en diskussionen om löneskillnader att ekonomiska satsningar på barn rent krasst ekonomiskt tycks vara en god, långsiktig investering. Det finns god anledning att tro att medborgarlön skulle påverka barnfattigdomen starkt i positiv riktning. Detta skulle även kunna ha en starkt positiv sidoeffekt på ekonomin.

Hemlöshet

För att ta reda på hur hemlöshet påverkas av fattigdom behövs statistik som visar om inkomst är det grundläggande problemet för hemlösa samt om medborgarlön skulle räcka för att få människorna på fötter igen. Enligt SVT är det dock så att ”minst 70 procent av de hemlösa har missbruksproblem, 35 procent har psykiska problem och en fjärdedel har både psykiska problem och missbruksproblem.” Hypotesen att hemlösas problem är större än att det kan avhjälpas med en medborgarlön stöds av att ”en klar majoritet får redan sin försörjning genom sjukbidrag, förtidspension eller socialbidrag.” Kanske skulle medborgarlön ha en förebyggande effekt mot hemlöshet i och med att det dämpar ekonomiska skillnader vid plötsligt förändrade livsvillkor. Färre skulle kanske hamna i misär från början som sedan cementeras i hemlöshet. Men det finns skäl att tro att existerande hemlösheten dessvärre inte kan åtgärdas med hjälp av medborgarlön.

Ojämlikhet mellan kön

Det är svårt att avgöra om och i så fall hur mycket av generell ojämlikhet som beror på ekonomiska ojämlikheter. Det är dock tydligt att kvinnor och i synnerhet mammor är missgynnade av dagens system. Mammor upplever sämre balans mellan arbetslivet och det övriga livet och kvinnor jobbar oftare deltid och upplever sig därför mycket riktigt som undersysselsatta. Detta ger en bild av en familj med en eventuell ekonomisk beroendeställning mellan pappan och mamman. Eftersom mannen tjänar mest pengar är en del av den sammanlagda budgeten ur vilken kvinnan får sina pengar beroende på mannens arbete. Med medborgarlön skulle beroendeställningen minskas eftersom båda skulle få varsitt bidrag. Att undersöka sådana samband får bli någon annans uppgift eftersom det verkar vara ett stort arbete. En enkel fråga som hinner besvaras är om dagens system är diskriminerande. Ett systemet som i praktiken utgör ett systematiskt missgynnande av kvinnor är diskriminerande om det inte finns en skälig anledning bakom det. Skälet verkar vara att man inte sett något alternativt sätt att upprätthålla allmän ordning och välfärd än att låta en fri marknad fördela resurser och vid sidan om det dela ut bidrag till behövande. Medborgarlön skulle kunna vara ett sådant alternativ och ojämlikheten mellan könen är därför ännu en anledning till att ta förslaget på allvar.

Ekonomi:

Tillsammans med skäliga kostnader för vissa andra behov avgör riksnormen nivån på försörjningsstödet. Beloppen bestäms av regeringen inför varje nytt kalenderår och gäller som miniminivå för de behov som den ska täcka. I tabellerna här nedanför ser du riksnormen för 2014.

Personliga kostnader per hemmavarande barn och skolungdom, i kronor
Ålder 0 år 1-2 år 3 år 4-6 år 7-10 år 11-14 år 15-16 år 19-20 år
Summa personliga 1740 1980 1730 1980 2410 2840 3250 3280
kostnader
Utan lunch 1610 1800 1550 1730 - - - -
5 dagar/vecka
Sambor Ensamstående
Summa personliga kostnader 5320 2950
Gemensamma hushållskostnader, i kronor
Antal personer 1 2 3 4 5 6 7
Summa gemensamma hushållskostnader 930 1040 1310 1490 1710 1950 2120

För att beräkna kostnaden för hushåll med fler än 7 personer lägger man till 170 kronor för varje ytterligare hushållsmedlem. Det motsvarar skillnaden mellan hushåll med 6 respektive 7 personer

En person som ingår i ett hushåll utan att vara sambo

En vuxen person kan ingå i en hushållsgemenskap med en eller flera andra personer, utan att räknas som sambo.

För att räkna ut riksnormen för honom eller henne lägger man ihop personens del av de gemensamma hushållskostnaderna med personliga kostnader för ensamstående.

För en person som bor i ett hushåll med 5 personer, skulle uträkningen se ut så här:

1 710 kr ÷ 5 + 2 950 kr = 3 292 kr

Riksnormen tar hänsyn till
  • hur många personer som finns i hushållet
  • ålder på barn och skolungdomar
  • om barn och skolungdomar äter lunch hemma
  • om vuxna är ensamstående eller sambor.
Riksnormen innehåller kostnader för
  • livsmedel
  • kläder och skor
  • fritid och lek
  • hygien
  • barn- och ungdomsförsäkring
  • förbrukningsvaror
  • dagstidning
  • telefon
  • tv-avgift.

Det här är siffror från 2013 på vad som är absoluta minimum. Det är den nivån det är rimligt att lägga medborgarlönen på.

Problemet är att man inte kan överföra siffror från redan liggade bidrag, för att finansiera medborgarlön av någon form behövs skatteförändringar för att täcka den större kostnaden. Det är gruppen inte kompetent att göra. Som det står tidigare i utredningen så krävs ett flertal skattereformer och omprioriteringar i statsbudgeten. Man behöver också undersökningar och statistik i arbetsvilja och bidragstagande delar i samhället innan man kan börja sätta en budget. Det är över gruppens förmåga.

18.3 Utredning om nya kontrollmekanismer i statsförvaltningen

Inledning

I Sverige saknas idag starka kontrollmekanismer av statsförvaltningen. Lagen om ministerstyre hindrar regeringen från att aktivt styra våra myndigheter, tillsättningsprocesser ger riksdagen begränsat inflytande, och slopandet på 70-talet av lagrummet om tjänstemannaansvar gör juridiska repressalier mot problem i statsförvaltningen svårt. Sedan tillkommer problem med informelt inflytande från regeringen kontra formellt, småpåvar i tjänstemannaväsendet, riggade tillsättningar, och kåranda i rättssystemet. I den här utredningen kommer vi ta upp sådana risker och därefter göra en samlad bedömning om vilken den effektivaste lösningen Ung Pirat kan driva är.

Problem

Här följer en kort redogörelse för olika problem som existerar i dagens system.

Riggade tillsättningsprocesser

Teoretiskt sett är det meningen att tjänstemän skall tillsättas efter någon slags abstrakt men objektivt kompetensideal. Eftersom ingen människa är objektiv är det oundvikligt att subjektiva bedömningar sipprar in i tillsättningsprocessen, men eftersom de egentligen inte får finnas döljs de och separeras från folkviljan. Är någon missnöjd med de subjektiva bedömningar som gjorts blir det upp till regeringskritikern att bevisa felet – den eller de som skött tillsättningen förutsätts vara objektiva tills motsatsen bevisas isället för att tvingas redogöra för hur deras subjektiva bedömningar ligger i linje med deras demokratiska mandat. Genom att rigga tillsättningsprocesser kan alltså makthavare sätta politiskt avtryck på det förment objektiva tjänstemannaväsendet utan att väljarkåren får en chans att säga sitt om hur detta politiska avtryck bör se ut. När tillsättningensprocessen för Tillväxttverkets generaldirektörspost riggades1 till Christina Lugnets fördel och det upptäcktes av media var det enbart för att korruptionsmakarna klantade sig med pappersarbetet. Hade Lugnet skickat in sin ansökan i tid hade det varit omöjligt att bevisa några oegentligheter. Vi vet med andra ord inte hur pass utbrett och systematiserat den här sortens tillvägagångssätt är, eller hur långt tillbaka det i så fall skulle sträcka sig, men med tanke på hur lätt det är att rigga tillsättningar är det kanske naivt att tro att det rör sig om ett enskilt fall.

Informella påtryckningar från regeringen

Svensk författning är mycket tydlig i sitt förbud mot att statsråd försöker styra tillämpningen av svensk lag i enskilda fall. Att bryta mot detta förbud skulle innebära ministerstyre, vilket leder till en utredning i Konstitutionsutskottet. Det finns två problem med detta förfarande: Beviskrav och politiska majoriteter i KU.

Politiska majoriteter i KU

Konstitutionsutskottet är ett utskott i riksdagen och består därmed av riksdagsledamöter tillsatta av riksdagen. Detta innebär att en majoritetsregering kommer ha egen majoritet i KU, vilket i sin tur innebär att ministrar kan bete sig lite hur som helst, så länge partikamraterna i KU följer partilinjen. Ett exempel är när kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) uttryckte stöd för fällande dom i The Pirate Bay-målet trots att rättsprocessen inte var avklarad2. Alliansregeringen hade då egen riksdagsmajoritet och kulturministern vare sig åtalades eller prickades av KU.

Statsråd i minoritetsregeringar kan däremot räkna att bli prickade av KU om de gör sig skyldiga till ministerstyre. Regeringars befogenheter skiftar alltså i praktiken med deras stöd i riksdagen. Det här måste inte nödvändigtvis ses som ett problem, men problematiskt är att statsrådens de facto-uppdrag regleras av en stel grundlagsparagraf istället för löpande direktiv från riksdagen. Det vore fördelaktigt med ett regelverk som gjorde att styrningen av statsförvaltningen blev mer konsekvent och förutsebar baserat på folkviljan istället för att, som idag, ha en apparat som gör att landets statsskick i princip skiftar beroende på om en regering har egen majoritet eller inte.

Beviskrav

Att anklaga ett statsråd för ministerstyre medför bevisbörda och i förlängningen krav på utredningar, utfrågningar, osv. En regering skulle alltså i lönndom kunna utöva informella påtryckningar på myndighetsväsendet (bland annat genom riggade tillsättningsprocesser; se ovan) utan att ansvar kan utkrävas av någon. Låt oss till exempel ponera att regeringen informellt satt press på migrationsverket att bevilja asyl till färre människor än vad folkets representanter i riksdagen fastslagit. (Vi vet att migrationsverket tidigare ägnat sig åt systematisk diskriminering av romer3. Huruvida detta är på migrationsverkets eget initiativ (se ”småpåvar,” nedan) eller ett resultat av påtryckningar från regeringen är dock en obesvarad fråga).

Vem skulle i så fall kunna ställas till svars? Migrationsverkets tjänstemän är "självständiga" och "politiskt oberoende" och kan därför inte krävas på ansvar i politiska frågor. Att driva process mot ett statsråd för den typen av inflytande har mycket starka beviskrav; sist någon ens åtalades för ministerstyre var på 1800-talet.

Om den typen av informella inflytande däremot formaliserades skulle bevisbördan skiftas. Om Migrationsverket beviljade asyl för sällan (i förhållande till vad folket/riksdagen vill) skulle regeringen kunna ställas till svars för om de verkat för ökningar av antalet beviljade asylärenden. Regeringen skulle då behöva peka på hur de konkret agerat gentemot migrationsverket för att ändra asylprocessen.

Småpåvar

På grund av begränsningar i styrning av statsförvaltningen i Sverige är det extremt svårt att tvinga tjänstemän att följa lagen. Teoretiskt sett skullle poliser kunna vägra att upprätthålla vissa lagar, socialsekreterare kunnna hitta på egna bidragsregler, skolinspektionen kunna göra sina egna läroplaner, osv. Om ett uppdrag sköts särskilt illa kan en åklagare förstås väcka åtal, men eftersom även åklagarmyndigheten är "oberoende" kan också åklagare låta bli att tillämpa riksdagens beslut, och domare i högre instanser kan tolka lagen lite hur de vill. Fenomenet är i folkmun känt som "småpåvar," dvs tjänstemän som börjar betrakta sitt eget omdöme som ofelbart och kanske rent av överordnat svensk lag. Ett exempel är polisen i Stockholm som vägrade utreda tobaksförsäljning till minderåriga. Föräldrar inkom med tips och media bidrag med smygfilmad försäljning till en minderårig4 men fick inga vidare reaktioner från polisen. Det krävs alltså nya mekanismer för att tjänstemän och myndigheter ska kunna ställas till svars för de beslut de fattar och sättet de utövar sin makt på. Det avskaffade tjänstemannaansvaret Vid en grundlagsändring 1974 slopades vad som på fackspråk brukar kallas tjänstemannaansvar. Detta innebar att svenska tjänstemän fick ett extremt förstorat juridiskt svängrum. Sedan 1989 kan man straffas för tjänstefel, men denna lagstiftning är klen. Tjänstemannaansvaret innebar att tjänstemän kunde utsättas för disciplinåtgärder när de frånföll sitt formella uppdrag - de hölls med andra ord personligen ansvariga för besluten de själva fattade. Tjänstefel ställer däremot betydligt högre krav på hur pass långtgående och allvarlig misskötsel av ett uppdrag måste vara innan det kan bli fråga om straffrättsliga åtgärder. När tjänstemannaansvaret skrotades försvann alltså en viktig kontrollmekanism för statsförvaltningen.

Kåranda

Som tidigare nämnts har åklagare, poliser, och domare en teoretisk möjlighet att selektivt tillämpa svensk lag. Det här innebär att de i praktiken kan ta sig rätten att sätta spelreglerna för det svenska samhället. Det är här vi hittar problem som när Säpo hade olagliga register men inget åtal väcktes, med motiveringen att Säpotjänstemännen "saknade erforderlig kompetens och relevant utbildning,5” dvs inte kände till lagen – en ursäkt som i rättspraxis avfärdats i alla länder och alla tider. Det är också i denna problematik vi hittar anledningen till att poliser kan komma undan med övervåld6. I Skåne mellan 2006 och 2008 ledde mindre än 1% av anmälningar mot poliser till åtal, och bara i enstaka fall fälldes poliser för brott i tjänsten7. I flera fall struntade Internutredningsgruppen i att höra viktiga vittnen eller ens de anklagade poliserna själva.

Oavsett hur många sanktioner mot fel i statsförvatningen Ung Pirat än skulle driva, vore de potentiellt tandlösa med en rättsapparat som är "oberoende" från demokratiskt inflytande och det allmänna rättsmedvetandet. Det tidigare nämnda tjänstemannaansvaret skulle bara vara så effektivt som våra domare och åklagare var villiga att göra det. Det behövs, med andra ord, en mekanism för att säkerställa rättssystemets lojalitet till författningsenliga riksdagsbeslut.

Lösning

Det är uppenbart att brister existerar i dagens system och att nya kontrollmekanismer, så som förbundskongressen efterfrågade, är nödvändiga. Av det som hittills sagts i utredningen följer att ett bra första steg vore att återinföra det juridiska tjänstemannaansvaret. Ett rättssystem som kunde förmås verkställa regler om tjänstemannaansvar skulle sannolikt vara en mycket god kontrollmekanism i den svenska statsförvaltningen. Det skulle emellertid fortfarande krävas andra mekanismer för att säkerställa rättssystemets upprätthållande av sådana regler enligt det allmänna rättsmedvetandet.

Formella och öppna påtryckningar från regeringen skulle kunna fungera som pekpinne hos många myndigheter, så länge andra kontrollinstanser ser till att myndigheterna också håller sig inom lagens ramar. Ett sådant förfarande vore dock olämpligt för rättsväsendet. Dels vore det ett allvarligt brott mot det lilla försök till maktdelning svenska staten har att låta den verkställande grenen (regeringen) styra våra domstolar, dels är det just rättsapparaten som utgör den tidigare nämnda kontrollinstans som skulle få ministerstyrda myndigheter att hålla sig till lagen. Ett annat sätt att säkerställa våra domares, polisers, och åklagares lojalitet till det demokratiska systemet måste alltså hittas.

Det börjar här te sig uppenbart att den slutgiltiga destinationen i denna kedja av kontrollinstanser förr eller senare alltid blir väljarkåren. I en demokrati är det rimligt att de som, så att säga, Granskar Granskarna, är folket själva. Rent konkret skulle det här innebära en mer demokratisk tillsättningsprocess av domare, poliser, och åklagare. Det skulle i vissa fall kunna innebära direkta, allmänna val av en del tjänstemän (rikspolisstyrelsen, åklagare) och i andra fall handla om folkvalda församlingar som efter en öppen utfrågnings- och nomineringsprocess tillsätter tunga poster (till exempel att regeringen nominerar domare som sedan godkänns av komunerna i domkretsen).

En sådan reform skulle tjäna till att tydligt och en gång för alla förankra svenskt myndighetsutövande i den svenska folkviljan. Det skulle även göra rättsapparaten oberoende på riktigt, men oberoende från dolda agendor istället för från svenska folket. En folkvald åklagare kommer aldrig någonsin behöva oroa sig över att förlora jobbet på grund av vad justitieministern tycker privat. En domare som nominerats av en instans och godkänts av en annan skulle visserligen behöva hålla sig något så när väl med bägge, men alla krav vore då vädrade för allmänheten - tillsättningen skulle bara ske efter en öppen utfrågning där alla kort läggs på bordet. Dessutom skulle en maktdelad tillsättning hindra enskilda politiker från att kidnappa processen. Tillsättningar skulle inte gå att rigga på samma sätt som idag.

Som en extra bonus skulle ett sådant förfarande skapa en politisk opposition för varje ämbetspost. Det skulle sedan ligga i denna oppositions egenintresse att hitta och exponera brister hos makthavare i statsförvaltningen. Den typen av incitament kan tänkas fungera bättre för att garantera ordentlig gransking av tjänstemannaväsendet än vad vår media gör idag. Vi ser idag problem med att t ex poliser utreds av sina kolleger. Låt dem istället utredas av sina politiska fiender.

TL;DR

  • 1. Återinför lagen mot tjänstemannaansvar
  • 2. Demokratisera tillsättningsprocessen av tjänstemän inom rättsapparaten, så som domare, poliser, och åklagare
  • 3. Slopa reglerna mot ministerstyre
  • 4. I den ordningen
Slutsats

Med anledning av ovanstående rekommenderar organisationsutvecklingsgruppen bifogat motionsförslag till behandling på UPK14.

Källor

1. Tillsättningen av Tillväxtverkets generaldirektör riggades http://www.svt.se/nyheter/sverige/nya-uppgifter-om-lugnets-chefstillsattning

2. Kulturministern stödjer fällande dom för The Pirate Bay http://www.dn.se/kultur-noje/musik/kulturministern-ku-anmals-for-positivt-uttalande-om-pirate-bay-domen/

3. Migrationsverket dikriminerar mot romer http://debatt.svt.se/2011/09/18/migrationsverket-foljer-inte-lagen/

4. Stockholmspolisen utreder inte tobaksförsäljning till minderåriga http://www.svt.se/ug/20110920091947/nya_tuffare_tobakslagen_har_visat_sig_vara_tandlos

5. Säpochefer åtalas inte trots styrky lagbrott http://www.dagensjuridik.se/2013/02/toppchefer-inom-sapo-kunde-inte-atalas-konstaterade-brott-saknade-relevant-utbildning

6. Övervåld bortförklaras http://www.svt.se/ug/polisen-slog-oskyldig-beskrivs-som-bra-polisarbete

7. Poliser kommer undan med lagbrott i tjänst http://www.sydsvenskan.se/sverige/99-av-100-anmalda-poliser-atalas-inte/


18.4 Kongressombudsvalresultatet

Ombud
# Namn Röstetal
1 Kajsa Larsson 19
2 Felicia Hofslagare 14
3 Janni Andersen 13
4 Angelica Algdal 13
5 Sanna Lautiainen 12
6 Deeqo Hussein 11
7 Linnéa Eisold Appeltofft 11
8 Mikael Iresten 10
9 Sergej Brändén 10
10 Leo Rudberg 9
11 Anton Nordenfur 9
12 Emelie Skoog 8
13 Johannes Öhlin 8
14 Lydia Granbacke 8
15 David Fägnell 8
16 Adam Eltér 7
17 Timmy Larsson 7
18 Patrik Afzelius 6
19 Michael Andersson 6
20 Patrik Greco 6
21 David Boholm 6
22 Robin Berglund 5
23 Jonathan Ström 5
24 Tim Aspenfjäll 5
25 Mikael Nordfeldth 5
26 Nicholas Johansson 5
27 Henry Bergström 5
28 Rickard Wahlander 5
29 Damien Marchese 5
30 Staffan Betnér 5
31 Christoffer Eldengrip 5
32 August Janse 4
33 Max Gnipping 4
34 Kevin Liddell 4
35 Henry Winckle 4
36 Fredrik Johansson Jägerbrink 4
37 Kim Alvefur 4
38 Abdullahi Hussein 4
39 Lars Johansson 4
40 Albin Westermark 4
41 Jakob Greek 3
42 Albin Wallin 3
43 Tomas Kronvall 3
44 Viktor Johansson 3
45 Malin Karlsson 3
46 Milla Morin 3
47 Rasmus Karlberg 3
48 Magnus Jonsson 3
49 Oscar Norberg 3
50 Viktor Alakörkkö 3
51 Christopher Hakulinen 3
Reserver
# Reserv # Namn Röstetal
52 1 Martin Kalasho 3 Ja
53 2 Petter Karkea 3 Ja
54 3 Maria Nilsson 3 Ja
55 4 Hampus Berg 2 Ja
56 5 Kalle Moldvik 2 Ja
57 6 Terése Söderberg 2 Ja
58 7 Linus Hellstadius 2 Ja
59 8 Andreas Söderlund 2 Ja
60 9 Gustav Ottosson 2 Ja
61 10 Christopher Rundqvist 2 Ja
62 11 Andreas Bjärnemalm 2 Ja
63 12 Louise Fredriksson 2 Ja
64 13 Nathalie Ylitalo 2 Ja
65 14 Fredrik Ahl 2 Ja
66 15 Mika Sinclair 2 Ja
67 16 Simon Lindgren 2 Nej
68 17 Daniel Engh 2 Nej
69 18 Oliver Hörberg 2 Nej
70 19 Sebastian Andersson 2 Nej
71 20 Marie-Janette Eriksson 2 Nej
72 21 Leopold Birkholm 2 Nej
73 22 Nils Thomas Löfgren 1 Nej
74 23 Alexandru Cornita 1 Nej
75 24 Tobias Tommikoski 1 Nej
76 25 Oskar Strindin 1 Nej
77 26 Tobias Jernér 1 Nej
78 27 Magnus Smedberg 1 Nej
79 28 Maryan Xasan 1 Nej
80 29 Erik Närström 1 Nej